Back on track, eller in buisneiss om så vill..
.. verkligenheten kom ifatt oss och satte oss på ett tåg tillbaka mot Sandefjord. Ja, vad ska man säga.
(Jag vet inte om Linn kommer slå ihälj mig efter detta uttalndet:) Men Linn grät ett par stackars tårar där på stationen, och med handen på hjärtat (rätta mig om jag har fel alla som känner Linn), det är de första tårarna jag sett lämna hennes ögon. Och då förstår ni va, hur vi kände inför hem(?)resan..
Sakta men säkert börjar vi väl återhämta oss efter vår, eller ja min, plötsliga jag-vill-för-allt-i-världen-inte-spendera-en-minut-till-i-detta-jäkla-skit-landet-där-dom-talar-världens-fulaste-språk-och-saknar-allt-vad-matkultur-innefattar-och-att-bo-i-en-källare-får-en-att-känna-sig-som-ett-källarbarn-jag-älskar-min-familj-och-mina-vänner-och-bromölla-och-tom-altona-och-Maxi-och-ja-gud-bara-ta-mig-här-ifrån attack..
Och det tack vare stöd från våra underbara sambos, pojkvänner, mammor, SATC-filmen, inplanerade Göteborgbesök, systrar och lite nya jobb. Helt ärligt tror jag att vi står ut fram till jul, men det är nog med nöd och näppe!
Tänk på pengarna säger alla.
Och då blir inte bättre, för vips ser jag tjuvekornersmynt och tohundrakronerssedlar för ögonen, och bara tanken på något norskt får mig att kräka. Urk!
Men skrev jag inte att vi börjat komma ur svackan? Jo, jag tror faktiskt det. Och för att fira har jag druckit en Chailatte till lunch.... Heja!
Helgen är fullproppad med jobb och så sakteliga tror jag att vi börjat acceptera att vi är back on track, eller in buisneiss om så vill.
Förresten. Sverigebesöket - ingen nämd ingen glömd. Det var underbart! Underbart att andas skåneluft för några dagar.
Och äntligen har Blondinbella börjat blogga igen. Vi la loss på latsidan där ett tag, det blir lätt så när man saknar konkurans!
Ha de!
/PiffoPaff AB ©
Ps. Igår var det snöstorm och blixthalka. Idag ösregnar det. Till och med vädret får en att hoppa högt av lycka. Typ.
(Jag vet inte om Linn kommer slå ihälj mig efter detta uttalndet:) Men Linn grät ett par stackars tårar där på stationen, och med handen på hjärtat (rätta mig om jag har fel alla som känner Linn), det är de första tårarna jag sett lämna hennes ögon. Och då förstår ni va, hur vi kände inför hem(?)resan..
Sakta men säkert börjar vi väl återhämta oss efter vår, eller ja min, plötsliga jag-vill-för-allt-i-världen-inte-spendera-en-minut-till-i-detta-jäkla-skit-landet-där-dom-talar-världens-fulaste-språk-och-saknar-allt-vad-matkultur-innefattar-och-att-bo-i-en-källare-får-en-att-känna-sig-som-ett-källarbarn-jag-älskar-min-familj-och-mina-vänner-och-bromölla-och-tom-altona-och-Maxi-och-ja-gud-bara-ta-mig-här-ifrån attack..
Och det tack vare stöd från våra underbara sambos, pojkvänner, mammor, SATC-filmen, inplanerade Göteborgbesök, systrar och lite nya jobb. Helt ärligt tror jag att vi står ut fram till jul, men det är nog med nöd och näppe!
Tänk på pengarna säger alla.
Och då blir inte bättre, för vips ser jag tjuvekornersmynt och tohundrakronerssedlar för ögonen, och bara tanken på något norskt får mig att kräka. Urk!
Men skrev jag inte att vi börjat komma ur svackan? Jo, jag tror faktiskt det. Och för att fira har jag druckit en Chailatte till lunch.... Heja!
Helgen är fullproppad med jobb och så sakteliga tror jag att vi börjat acceptera att vi är back on track, eller in buisneiss om så vill.
Förresten. Sverigebesöket - ingen nämd ingen glömd. Det var underbart! Underbart att andas skåneluft för några dagar.
Och äntligen har Blondinbella börjat blogga igen. Vi la loss på latsidan där ett tag, det blir lätt så när man saknar konkurans!
Ha de!
/PiffoPaff AB ©
Ps. Igår var det snöstorm och blixthalka. Idag ösregnar det. Till och med vädret får en att hoppa högt av lycka. Typ.
Kommentarer
Postat av: Sofie
Johanna, jag blev så glad för din kommentar när jag mådde dåligt! Du anar inte vad den hjälpte.
Egentligen så har vi en varsin ny plats nu, du och jag. En hemma i Bromölla och en i Norge/Luxemburg. Det är ju inte illa ;)
Jag mår i alla fall mycket bättre nu, det var en riktig hemlängtan-attack som slog mig, precis som du skrev så kände jag att det är hemma jag ska vara. Men egentligen - vad ska man göra hemma? Visst är det chill att sitta på Maxi med er men det är inte vad jag vill berätta för mina barn och barnbarn :)
När åker ni tillbaka, du och Linn?
En fika i jul hade varit trevligt? :)
Hoppas ni har det jättebra nu när ni är tillbaka i rutinerna, snart är vi hemma hos mamma igen :)
Stor kram!
Trackback
